Så förstår jag att den andra fasen har börjat.
Den där att ge upp att ens vänskap ska finnas.
Bara ett praktiskt föräldraskap.
Om ens det.
Efter lögnerna finns inget.
Det förundrar mig att det ska dit. Till intet.
Det kanske måste dit.
Om detta behöver jag skriva.
Till tomrummet.
Inte prata med de mina om, för det blir bara konstigt.
söndag 30 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag och min man hr precis beslutat att vi ska skiljas och han är jätte besviken på mig.
SvaraRaderaI och med detta så startade jag en blogg för att dokumentera och skriva av mig.
Jag är så glad att jag hittade din blogg. Den här bloggen kommer jag att följa för att få ett anant perspektiv på separationer.
Om du vill kolla min blogg finns den på snurrpanna.blogg.se